Det var dags att bryta upp. Kasta in handduken. Gå vidare. Det fanns också en hel del musik som behövde göras... ja, ni vet säkert.
Hursomhelst, efter att ha slutat som chefredaktör på MM, var det väl egentligen bara en sak jag verkligen saknade. Det var den månatliga kontakten med läsarna, som jag fick uppleva i den ledare, som jag hade den stora äran att få skriva varje månad. Just den känslan man fick när man nådde ut med något budskap – det må ha varit hur trivialt som helst – är svår att ersätta. Lite av samma känsla kan man få uppleva på scenen ibland – fast Gud ska veta att det var ett tag sedan nu. Ni vet, när man lyckats få till ett riktigt hyggligt solo och man känner att man når fram till publiken. Det blir en sorts tvåvägskontakt som är så viktig. Kommunikation kallas det, har jag hört …
Och just kommunikation är något som jag hoppas kunna skapa med den här bloggen. Sedan är det väl upp till både mig och er om vi ska lyckas med detta. ”It takes two to tango”… säger de ju.
”Let’s tango!”, som Lisa Dalbello (en stor favorit i mitt hus) sjunger i en av sina största hits. Färdigciterat för idag.
Kram på er alla,
gunnar e.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar